Öppet brev om abort till Lisa Magnusson krönikör på Aftonbladet

Mats Selander ·: 18 feb 2009

Lisa Magnusson, din krönika om abort skrämmer mig verkligen. Du skriver: ”Abort stoppar ett hjärta som slår – än sen?” Jag får riktigt obehagliga vibbar av det du skriver. Du vet att aborten dödar en människa – men det tycks inte röra dig i ryggen.

I en tidigare krönika skrev du om abort av Downsbarn: ”Jag är för fri abort, det vill jag ändå göra klart. Jag vill att alla skall få välja själva. Jag lägger inte någon moralisk aspekt på att folk gör sig av med sina downies.Men det är ändå intressant att fundera, inte över spillda korn utan över VAD vi väljer bort och VARFÖR. Det säger ju ändå något om oss och om våra värderingar. Det säger något om vad vi tycker att livet är. Alla har vi vår personliga idé om vad som är misshagligt: Downs kan man välja bort i en handvändning, men sedan. Skall föräldrar helt kunna måttbeställa sina barn? Eller var går gränsen? Ingen önskar sig ju en unge med anlag för cancer, eller dyslexi, eller ens närsynthet. Fine. Men homosexualitet då, borde föräldrarna kunna blinka bort det om de vill? Och alkoholistgener? Fulhet?”

Ja, nu tycks du svara på dina frågor själv: aborten ska vara obegränsad. Man ska få göra abort av precis vilken anledning som helst som t ex kön – trots att du vet att man släcker ett människoliv. Man ska inte dra förhastade paralleller till 30-talets Tyskland, men i ditt fall är det befogat. Du delar nämligen övertygelsen att den starke har rätten att ta livet av den svage om den starke finner den svage oönskad. Är man som du medveten om att man tar ett människoliv enbart för att han eller hon är oönskad, och sedan säger ”än sen?” så får man räkna med att uppenbara idéhistoriska paralleller görs.

Din argumentation är dessutom osedvanligt tunn. Könsselektiva aborter är inget problem eftersom ”vi har kommit överens om att abort är en lagstadgad rättighet”. Men du kan väl inte på allvar mena att lagen definierar vad som är moraliskt rätt och fel? Har du någonsin hört talas om att någon kämpat emot en viss lag men sedan hastigt ändrat sig när striden var förlorad? ”Aha, jag visste inte att jag befann mig i minoritet och därmed hade fel. Jag ska genast byta uppfattning till den rätta!” Du vet lika väl som jag att lagar kan vara omoraliska och rättsvidriga. Måste jag påminna om parallellen igen? Ändå förväntas vi abortmotståndare stå med mössan i hand och tyst åse det folkmord som pågår – majoriteten har ju alltid rätt. Faktum är att en sådan syn på rätten är fascistisk – makt ger rätt. Är det verkligen ditåt du lutar, Lisa?

Det mesta av din retorik handlar inte om abort utan om abortmotståndare: Abortmotståndare är hemska människor – så därför har jag rätt att döda mitt ofödda barn. Jag behöver inte ta ansvar för mitt sexliv och mina barn – för livetsordare och katoliker är kalla människor som inte bryr sig. Vilken klockren logik! Vilket vuxet resonemang!

Faktum är att just frikyrkliga och katoliker är de enda grupper i samhället som faktiskt försöker organisera hjälp för kvinnor i krisgraviditet. Visst kunde de göra mycket mer – men är det någon som gör något så är det de.

Din cynism når oanade höjder när du ondgör dig över att beskrivningar av sena aborter kan ge kvinnor ångest.  Du skriver: ”… men jag kan tänka mig att ganska mycket av den där ångesten är kopplad till abortmotståndarnas egen propaganda som i det närmaste ger sken av att en abort innebär att det lilla lilla barnet sugs ut ur livmodern och sedan slängs i papperskorgen där det ligger och huttrar och snyftar efter mor tills det självdör. De som argumenterar så har inte rent mjöl i påsen.”

Lisa, hur kan du säga så? Så fullkomligt respektlöst! Vet du vad du talar om överhuvudtaget? De aborter där fostret ”sugs ut” slängs inte i någon papperskorg. De slamsas sönder. De medicinska aborterfostren kremeras ofta och hamnar på någon minneslund (såvida de inte sker i ensamhet och så spolas ner i toaletten). Och de ca 1700 aborter som görs årligen efter vecka 12, vad säger du om dem? Kvinnan tar en “medicin” som är specialdesignad att svälta ihjäl fostret. Sedan föds det fram dödfött. Det har förekommit att fostren levt vid så sena aborter. Är det ”propaganda” att beskriva detta? Snarare är det propaganda som syftar till att omskriva detta som ”livmoderinnehåll”, ”konceptionsprodukt”, ”cellklump” eller något i den stilen.

Varför inte titta lite på abortmotståndarnas ”propaganda”? Gå in på MROs hemsida abortnej.se och titta på autentiska abortbilder. Och ställ dig ärligt frågan: Vem är det som inte har rent mjöl i påsen egentligen? De som åser masslakten av ofödda med ett ”än sen”, eller de som visar vad det handlar om med syftet att stoppa det?

Men jag förmodar att du inte vill se. För då kan du ju få känslor. Känslor verkar vara det enda du grundar din moral på. Och det är inte fel. Problemet är bara att det inte är tillräckligt. I en krönika skriver du att du känner för kaniner. Du vill inte se dem slaktade och flådda. Och du vägrar äta kanin. Det hade med identifikation och inlevelseförmåga att göra sa du. Så bra, då kanske det är dags för dig att börja använda din inlevelseförmåga i relation till de allra minsta människorna i ditt samhälle. Varför inte identifiera dig med ett ofött barn – du har faktiskt själv varit ett, Lisa.

Du är ju medveten om att du redan är avtrubbad – så snälla fortsätt inte att förhärda ditt hjärta. Du berörs ju av gulliga djur, varför inte låta dig beröras av dina minsta medmänniskor? Tillåt mig citera dig:

Men visst finns det djur som ser så fula och omänskliga ut att man aldrig ens känner någon medkänsla från början, inte ens djurvännerna orkar bry sig. Till exempel en fisk har ju verkligen ett helt uttryckslöst ansikte, och ögonen på den ser mer ut som slemmiga pepparkorn än själsspeglar. Därför bekommer det inte mig det minsta att se den stirra anklagande på mig från isbädden inne hos fiskhandlaren. Jag slog faktiskt till och med ihjäl en gädda en gång när jag var nio, det äcklade mig men jag tyckte inte synd om den. Jag är avtrubbad, vi är avtrubbade. Vi bryr oss bara om de gulliga djuren. Det bor en liten nazist i oss alla.

Du sa det själv.

Publicerat av Mats Selander den 18 feb 2009

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: