Sans recenserar min bok Gud och hans kritiker

Tidningen Sans har nyligen en recension av boken ”Gud och hans kritiker” som jag varit redaktör för.

Recensionen kan läsas här.

Min respons finns som kommenter nr 2 på samma hemsida som recensionsn. Men jag klistrar in den nedan också:

Hej Per,
och tack för en intressant och åtminstone delvis positiv recension. Mitt intryck är att du läst boken noga (vilket inte alltid är mitt intryck när det gäller andra recensionser).
Här kommer lite respons:
1. Bevisbördan. Min ambition var verkligen att ta ateisternas argumentation på allvar här. Tråkigt om du tycker att jag misslyckades med det. Jag argumenterar för att detta är en metadiskussion som i sin tur kräver bevis, och jag försöker visa att ateisternas skäl för att lägga hela bevisbördan på oss gudstroende inte håller. Jag ser inte ens att du nämner den argumentationen. Istället säger du att jag tramsar bort tomteexemplet. Tråkigt om du får det intrycket för jag försökte verkligen argumentera (och tycker mig ha gjort det också). Jag är också förvånad över att du inte heller nämer min huvudidé nämligen att bevisbördan avgörs av bakgrundskunskap och fenomenologi. Jag förstår att du har utrymmesbrist, men du ägnar ändå ganska stor del av din recension åt bevisbördan utan att riktigt nämna eller bemöta min argumentation och mitt positiva förslag på hur bevisbördan bör avgöras istället. Här tycker jag inte du är riktigt rättvis. Jag får också intrycket av att du har tolkat mig som att vi kristna inte har någon bevisbörda alls. Jag menar att bevisbördan faller ut jämnt på oss. Som kristna bär vi en större bevisbörda i vissa frågor och en lättare i andra. Men i debatten i stort är bevisbördan delad. Nåväl, jag inser att vi inte är eniga. Men det hade varit intressant att förstå vad i min argumentation som du inte köper och varför. Jag är öppen för fortsatt dialog om du vill…

2. Epistemologi. Jag förmodar att vi har väldigt olika syn på kunskap och tro. Du skriver att ”det är en fundamental skillnad mellan att tro på något och att påstå att detta existerar.” Jag ser nog inte den skillnaden. Att tro på något (exempelvis Gud) innebär att man tror att Gud existerar. Visst kan man tro på något i den meningen att man tror att något är bra eller förnuftigt. Man kan tro på demokrati i ett land där demokrati inte existerar. Men när vi talar om gudstro har jag svårt att se denna ”fundamentala skillnad”. Kanske jag missförstår dig på något sätt. Hur som helst är mitt intryck att vi har djupare epistemologiska frågor där vi är oense och att detta påverkat din läsning av boken. Det är alltså inte så att detta är något medvetet drag för att framställa ateisterna som mer intoleranta.

3. Nyateismen. Jag förstår nog en del av din frustration när det gäller vår beskrivning av nyateismen. Det är ju ingen organiserad rörelse och varje ateist som uttalar sig gör det ju endast i sitt eget namn. Men det är de tongivande ateisterna Dawkins, Hitchens, Dennett och Harris (och i Sverige bör Sturmark också nämnas) som vi (och andra) menar blivit de informella ledarna i denna ”rörelse”. Det är deras texter som vi i första hand kritiserar. Självfallet finns det många ateister som är oense med dessa herrar i en eller flera frågor. I inledningen har jag ju löst skissat vad jag menar är karaktäristiskt med nyateismen och där också skrivit att detta inte nödvändigtvis omfattas av alla nyateister. Vi menar alltså inte att ateismen som sådan har fel bara för att dessa herrar uttrycker sig slarvigt eller retoriskt klandervärt. Ateismen skulle alltså kunna vara sann även om all vår kritik av ”nyateisterna” skulle vara befogad.
Men låt mig ändå säga att de beskrivningar av nyateismen som kommer fram i boken är vårt ärliga intryck av denna ”rörelse”. Vi upplever helt klart att det finns starka intoleranta drag. Och vi upplever dem inte som marginella. Och vi är inte medvetna om att denna rörelse är så balanserad som du tycks anse. Det är vårt ärliga intryck. Om du menar att vi har fel så hopps jag verkligen att du har rätt. Men det är faktiskt inte bara religiösa som tycker dessa herrar är aningen intoleranta. Dawkins har exempelvis fått svidande kritik av den ateistiske filosofen Michel Ruse, just för hans intoleranta tonläge. Därmed drar vi inte alla över en kam. Men de ledande rösterna måste få kritiseras och hållas till svars för sin retorik och sina ordval. Eller hur? Jag välkomnar när Humanister gör just detta i relation till religiösa ledare som uttrycker intolerans. Kanske du anser att boken inte betonar tillräckligt att dessa herrar inte nödvändigtvis är representativa för världens ateister. Har du tips om var i boken du tycker att vi i så fall är för kategoriska så nämn gärna det så kan det modifieras om det blir en andra upplaga.

4. Religion och politik. När du skriver om att vissa religioner inte borde få en särställning i samhället håller jag helhjärtat med dig (såvida inte en majoritet tillhör en viss religion och att samhällslivet naturligt nog och i demokratins namn påverkas av detta). Vi har inte argumenterat för att skolan borde lära ut att kristen tro är sann. Vi har inte argumeterat för att skolavslutningar borde vara i kyrkan. Vi har inte argumenterat för en statskyrka. (Jag tror faktiskt att alla författare till boken är emot statskyrkoidén). Om detta är allt Förbundet Humanisterna menar med att få bort religionen från det offentliga rummet så välkomnar jag det. Men det är ärligt talat inte det intryck som jag och många andra religiösa fått av den nyateistiska retoriken. Jag hoppas vi missuppfattat situationen. Men det är hur som helst inte så att vi medvetet siktat på att göra en karikatyr av nyateismen.

5. Vetenskap och tro. Även här är min gissning att vi har djupare epistemologiska frågor som spökar i bakgrunden. Jag syftar inte till att ”likställa” religion och vetenskap (annat än att jag tror att det finns sanning i båda). Självfallet finns det viktiga skillnader. Men jag menar att de inte står i den motsatsställning som nyateistiska företrädare påstår. Det förvånar mig att du tycker att jag blandar olika diskussioner. Försöker du läsa in ytterligar argument mellan raderna kanske? Här skulle jag gärna få mer feedback så jag förstår din kritik bättre. Kanske du hittat viktiga luckor i min argumentation. Kanske jag brister i pedagogiken. I vilket fall skulle jag uppskatta att få ännu tydligare kritik på kapitlet om vetenskap och tro (samt kapitlet om bevisbördan).

Till sist vill jag än en gång tacka för din recension. Vi står långt ifrån varandra åsiktsmässigt och därför uppskattar ännu mer de positiva kommentarerna från din sida. I många stycken andas din recension både ärlighet och ödmjukhet.

Tack!
vänligen
Mats Selander

Annonser

Ett svar to “Sans recenserar min bok Gud och hans kritiker”

  1. Tony Malmqvist Says:

    Hej Mats! Först ett stort tack för en mycket bra blogg, fler som borde upptäcka den. Vill också ge dig en stor eloge i din kamp för det ofödda barnets rätt till liv. Av någon anledning som jag själv inte blir riktigt klok på har jag märkt att det är oerhört svårt att få reaktioner från kristna när man bloggar om just det, kanske har du nån bra förklaring?
    Själv har jag precis uppdaterat en ny blogg på wordpress, annars finns jag också här, http://tonymalmqvist.blogspot.com
    Gud välsigne dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: