Analys av Alf Svenssons omsvängning i abortfrågan

Syfte med analysen

Vad fick Alf Svensson att ändra åsikt om en så grundläggande fråga som abort? Vilka krafter och argument påverkade honom? Utifrån hans egen bok ”Här kommer Alf Svensson – Minnen” (Bonniers, 2001) vill jag försöka svara på den frågan. Även om det mot förmodan skulle vara så att det mest avgörande skälet till Svenssons omsvängning inte skulle nämnas i denna bok, är det rimligt att utgå från att de skäl han direkt eller indirekt anger i kapitel om abort i hans politiska självbiografi är de viktigaste för hans ändrade syn på abort. I denna analys vill jag försöka identifiera, formulera och kritisera dessa skäl och argument för hans omsvängning.

Inledning
Så vitt jag kan minnas har jag i varje val genomgående röstat på KD. Det berodde till stor del på Alf. I min känslobild av honom har han stått för en varm människokärlek parat med en tydlig etik också i politiskt inkorrekta frågor. Det attraherade mig. Och den bilden bekräftas i mångt och mycket av hans bok – utom på en punkt, abortfrågan. Han ägnar ett helt kapitel åt denna fråga och ger sin bild av debattklimatet och förklarar varför han ändrat ståndpunkt från abortmotståndare till att acceptera den fria abortlagen.

Alf Svensson skriver:
”Tidigt på 80-talet hade jag kommit fram till att aborter inte borde kriminaliseras. … Det var ett närmande till den enda rimliga åsikten och ståndpunkten: att det ytterst måste få vara kvinnan själv som fattar beslutet om när abort ska ske. Det är liktydigt med fri abort, utropade en del och tyckte att kristdemokraterna och Alf Svensson kapitulerat. Jag förstår reaktionen.”
Han är samtidigt tydlig med sin övertygelse om att livet börjar vid befruktningen och att även ofödda har människovärde. Han skriver: ”Men abortfrågan har med människovärdet att göra.”
Och : ”Det blev en ordens kamp mellan två fundamentalistgrupper. En ena ivrade för att abort skulle betraktas ur frihetens och jämställdhetens perspektiv. Allt annat än ’fri abort’ var förtryck och frihetsberövande. Den andra gruppen fundamentalister, till vilken jag själv hörde, hävdade rätvinkligt att livet tänds vid befruktningen, att varje foster har en egen genuppsättning, att liv inte kan kompareras, att ingen har rätt att släcka liv.”
Alf skriver att KDS var helt emot den nya lagen. Mellan 5 och 10 år senare ändrar Alf ståndpunkt och beskriver sitt tidigare abortmotstånd som ”rätvinkligt” och fundamentalistiskt. Den abortliberala positionen är enligt Alf ”den enda rimliga åsikten och ståndpunkten”.

Svenssons skäl för omsvängningen i abortfrågan
Svensson säger att han lyssnat på ”medmänniskor utanför partiet som fick mig att tänka efter.” Han ”mötte förtvivlan och uppgivenhet”. Han säger också att aborter ”förekommer och ingen föreställer sig att de kommer att försvinna ur sinnevärlden. Därmed är det sagt att någon måste fatta beslutet. Vare sig två läkare eller Socialstyrelsen eller kvinnan själv eller paret tillsammans fattar beslut om abort, så är en abort inget annat än en abort.”
Alf pekar vidare på gränsdragningsproblem om man lät Socialstyrelsen bestämma vem som skulle få göra abort. Ingen kan ”med hedern i behåll” säga att vissa diagnosticerade sjukdomar rättfärdigar abort medan andra inte gör det. Också det skulle relativisera människovärdet, säger han. Även gränsdragningar gällande graviditetsveckor är svåra att besvara. Alf igen: ”Men en abort före tolfte veckan är lika mycket en abort som den efter tolfte veckan. Och ärligheten kräver också i denna fråga att man ger svar på frågorna som ställs och inte börjar orda om något annat.”
Av dessa gränsdragningsproblem drar Alf denna slutsats: ”Ställs frågan om vem som ytterst ska besluta när en abort ska äga rum, kan man inte börja svara med resonemang om veckogränser. Kristdemokraternas svar är således: Kvinnan. Den som inte tolererar det svaret har då att avge ett annat svar.”
Alf hävdar ändå att kristdemokraterna inte har resignerat. Han skriver: ”Vi har däremot som regerings- och riksdagsparti bringats att formulera oss ända till punkt. Det räcker inte med att uttala vad man tycker. Lagstiftaren – riksdagspartiet – har att skriva lagtext. Och lagen måste ha verklighetsförankring.”
Om jag försöker tolka Alf Svensson så hittar jag fyra argument för sin ändrade hållning i abortfrågan och eventuellt ett femte antytt argument. Här följer mitt försök att så rättvist jag kan formalisera och bemöta dessa argument.

Det pragmatiska argumentet:
Alf tycks mena att aborter kommer ske i varje fall och att någon därför måste besluta om abort. Men då bör beslutsfattaren vara kvinnan själv. Kanske argumentet kan formaliseras så här:
1. Aborter kommer ske hur vi än lagstiftar
2. Om aborter kommer ske oavsett lagstiftning kommer någon fatta beslutet om abort.
3. Om någon kommer fatta beslut om abort kan vi lika gärna göra det lagligt för kvinnan att besluta om abort.
4. Därför kan vi lika gärna ha fri abort.
Utvärdering:
Detta argument är ett mycket svagt argument. Det kan man lätt se om man byter ut ”abort” mot exempelvis ”stöld”. Stölder kommer ske hur vi än lagstiftar. Därmed kommer någon fatta beslut om stöld. Men då kan man lika gärna göra det lagligt för en viss part att besluta om stöld.
Att något kommer ske oavsett hur vi lagstiftar är sällan relevant eftersom lagen åtminstone i någon mån styr folks beteende. Om något då betraktas som allvarligt fel eller skadligt så drar vi oss inte för att lagstifta emot det eftersom det kommer få några att avstå från att göra detta felaktiga eller skadliga.
Man kan fråga sig om det finns någon formulering av argumentet som är starkare och inte lika uppenbart felaktig. Kanske det gör det, men jag har inte lyckats hitta den.

Det sociala argumentet:
Alf nämner att han mött mycket ”förtvivlan och uppgivenhet”. Rimligen menar han att oplanerade graviditeter skapar denna förtvivlan och att abort ses som en lösning. Argumentet kan formuleras så här:
1. Oplanerade graviditeter skapar stora psykosociala problem
2. Abort är en lösning på oplanerade graviditeter
(Underförstådd premiss: aborter skapar inte större problem än de löser)
3. Därför är abort en lösning på psykosociala problem
4. Om abort är en lösning på stora psykosociala problem så borde det vara lagligt
5. Därför borde abort vara lagligt.
Vi kan acceptera den första premissen. Premiss 2 är däremot problematisk eftersom den för det första lämnar frågan öppen huruvida abort är en moralisk acceptabel lösning och för det andra förutsätter premissen att aborter skapar färre problem än de löser, vilket en abortmotståndare åtminstone är skeptisk inför. Premiss 3 är en logisk följd av 1 och 2 och därför oproblematisk.
Premiss 4 är däremot mer problematisk eftersom den förutsätter att abort är en moraliskt acceptabel lösning (förutsatt att man menar att lagen endast bör bygga på moraliskt acceptabla förslag). Men hur kan en person som tror på ofödda människors människovärde – vilket Alf Svensson säger sig göra – mena att abort är en moralisk acceptabel lösning? Det tycks vara uteslutet såvida man inte omdefinierar mänskliga embryon och foster till att vara något mindre än människor, eller att man omtolkar människovärdesprincipen till att inte gälla alla människor.
Det vore därför vettigare att skriva om premiss fyra på detta sätt: ”Om abort är en moraliskt acceptabel lösning på psykosociala problem så borde det vara lagligt.” Och sedan lägga till ytterligare en premiss som säger: ”Abort är inte en moraliskt acceptabel lösning på psykosociala problem”. Och då blir slutsatsen: Därför borde abort inte vara lagligt. Om Svensson tror på fosters mänsklighet och människovärde tycks detta som den enda rimliga slutsatsen.

Gränsdragningsargumentet:
Det finns flera gränsdragningsproblem i abortdiskussionen. Svensson tycks mena att ingen av dessa gränsdragningar fullt ut respekterar människovärdesprincipen. Kanske argumentet kan formaliseras så här:
1. Ingen tydlig moralisk gräns kan dras när det gäller att tillåta abort vid en viss veckogräns eller på grund av vissa diagnoser.
2. Om ingen moraliskt godtagbar gräns kan dras, så är det rimligt att kvinnan själv får dra gränsen.
3. Därför bör kvinnan själv få bestämma om abort (dvs ”fri abort”)
Utvärdering
När Alf Svensson ska beskriva varför han ändrade sin syn på abort tycks detta vara hans viktigaste argument. Hans resonemang om svårigheterna med gränsdragningar tar i alla fall stor plats i kapitlet om abort. Detta är dock ett svagt argument eftersom båda premisserna kan utsättas för stark kritik. Premiss 1 är lätt att förneka för varje person som tror på oföddas människovärde. Den gräns som kan dras och som bör dras – om varje ofödd människa har ett inneboende värde – är befruktningen. Ingen tydlig gräns kan alltså dras under graviditeten, vilket stöder uppfattningen att gränsen ska dras innan graviditeten. Att Svensson inte ens nämner denna möjlighet är förvånande eftersom det är den position han tidigare hade och försvarade. Detta räcker för att omintetgöra argumentets kraft.
Men även premiss 2 kan kritiseras. Bara för att en gräns är svår eller tycks omöjlig att dra så behöver inte det betyda att gränssättningen ska lämnas till individen. För det är väl knappast moralsikt likgiltigt när i graviditeten aborten görs eller av vilket skäl den görs? Men i så fall finns där moraliska hänsyn att tas, och om dessa handlar om liv eller död så är det inte självklart att beslutet överlämnas åt individen – i detta fall kvinnan.

Lagstiftarargumentet
Svensson skriver att det inte räcker att man som regeringsparti ”uttalar vad man tycker.” Man måste skriva lagtext och ”lagen måste ha verklighetsförankring.” Här tycks han mena att Kristdemokraterna har ett helhetsansvar som innebär att de inte kan eller bör skriva lagar som inte är förankrade i folks rättsmedvetande. Kanske man kan formulera argumentet så här:
1. En restriktiv abortlag har inte stöd i det allmänna rättsmedvetandet.
2. Om ett lagförslag inte har stöd i det allmänna rättsmedvetandet så bör man inte göra det till lag.
3. Enda alternativet till en restriktiv abortlag är lagen om fri abort.
4. Alltså bör man införa lagen om fri abort
Med stor sannolikhet stämmer premiss 1 även om det troligen finns en större abortkritisk opinion än vad media ger intryck av. Premiss 2 är också rimlig. En demokrati handlar ju om att politiker ska lagstifta och agera i enlighet med folkviljan. En restriktiv abortlag måste därför ha folkets stöd om den ska kunna införas och bibehållas i en demokrati. Premiss 3 är dock mer tveksam. Den tar inte hänsyn till att det finns mer eller mindre restriktiva lagar när det gäller abort. Dagens lag om fri abort innehåller också restriktioner eftersom en kvinna inte får göra abort om fostret är livsdugligt utanför livmodern (vilket i praxis innebär en gräns vid vecka 22). Men trots detta är det ändå rimligt att tro att premiss 3 var realpolitiskt sann i början av 70-talet. Så låt oss också acceptera den. I så fall följer slutsatsen att man bör införa lagen om fri abort. Argumentet tycks alltså gälla.
Problemet är hur man ska förstå det lilla ordet ”man”. Vilka är det som ska införa fri abort? Det är självklart de politiker som tycker så och som i det avseendet representerar majoriteten som också är de som har en demokratisk rätt (och plikt) att införa en sådan lag. Men det innebär ju inte att abortkritiska politiker som valts av abortkritiska väljare har ett demokratiskt krav på sig att göra något som går emot deras egen politik. Det ligger ju också i demokratins natur att minoriteter har rätten att hålla fast vid sina uppfattningar och i demokratisk anda kämpa för att få så mycket inflytande som möjligt inom den parlamentariska ramen. Så även om argumentet stämmer så innebär det inte att Alf Svensson och KDS – så länge de höll fast vid sitt abortmotstånd – hade något demokratiskt krav på sig att införa eller stödja en abortliberal lag. Slutsatsen må alltså gälla, men det krävs fler argument innan den gäller Alf Svensson och KDS.

Det politiska argumentet:
Detta argument finns inte i hans bok men kan läsas mellan raderna. Han skriver att ”det dröjde många år innan jag fick vara med om en presskonferens då abortfrågan inte fanns med”. Det har sagts mig från många oberoende håll att det tidiga KDS övriga politik aldrig fick komma fram i ljuset då abortfrågan tog allt utrymme. Media tycks ha fört en regelrätt mobbningskampanj mot KDS på grund av abortfrågan. Så önskan om att få torgföra sin övriga politik parat med insikten att KDS inte hade någon framtid inom politiken med mindre än att man fick chansen att diskutera andra frågor, torde ha motiverat Alf Svensson till att åtminstone tona ner abortfrågan. Men kanske ett ”nedtonande” inte skulle hjälpa. Kanske abortfrågan måste bort ur bilden helt och hållet – annars var det kört för KDS. Det är inte orimligt att Alf och andra ledande KDS:are blev övertygade om detta. Så här skulle man kunna formulera argumentet:
1. Om abortfrågan inte försvinner som en stoppkloss för vår politik, så kommer vi inte lyckas nå fram med vår övriga politik.
2. Om vi inte lyckas nå fram med vår övriga politik så kommer vi aldrig kunna påverka Sverige i rätt riktning.
3. Om abortfrågan fortsätter vara en stoppkloss för vår övriga politik så kommer vi aldrig kunna påverka Sverige i rätt riktning.
4. Vi bör påverka Sverige i rätt riktning.
5. Alltså bör abortfrågan försvinna som en stoppkloss för vår politik.
Utvärdering:
Låt oss säga att premiss 1 stämmer det vill säga att om KDS fortsatt att hävda sitt abortmotstånd så hade de aldrig tillåtits komma fram i politiken. Nu är det ju inte säkert. Den som aldrig ger sig kan till slut lyckas med att föra fram sin övriga politik trots att en viss frågeställning har låst läget. Men låt oss ändå, för argumentationens skull acceptera 1.
Vad ska vi säga om premiss 2? Vad innebär det att ”påverka Sverige i rätt riktning”? Och hur viktig var KDS övriga politik för detta? Här ligger en bedömning av vilka frågor som är viktigast och vad man är villig att kompromissa med. Ett fasthållande av abortmotståndet skulle kanske långsiktigt påverka Sverige än mer i rätt riktning. Det är därför svårt att bedöma om premiss 2 är sann eller inte. Men låt oss ändå acceptera den för att se vart argumentet leder oss.
Punkt 3 är en tillfällig slutsats som följer av premiss 1 och 2. Den lyfter på ett tydligt sätt fram tanken att abortmotstånd verkligen är ett hinder för en god påverkan och inte ett medel för en god påverkan. Punkt 3 tycks också uttrycka bedömning att ”den övriga politiken” i praktiken kommer ha en större betydelse än vad ett hårdnackat fasthållande vid abortmotstånd har. Och det är inte alls säkert.
Premiss 4 är okontroversiell. Så låt oss nu utvärdera slutsatsen. Alla abortkritiker kan vara överens om att abortfrågan borde upphöra som en stoppkloss. Frågan är vad som följer av detta ”borde”. Om man är övertygad om att livet börjar vid befruktningen och att varje människoliv har ett stort värde – och lika stort värde som varje annan människa – och att ca 35 000 ofödda dödas per år i Sverige, då måste man ha goda skäl att tro att KDS övriga politik kan påverka Sverige på ett sätt som moraliskt väger tyngre än detta. Men det är svårt att tro. Kanske man kan argumentera för att KDS ändå aldrig skulle kunna rubba den abortliberala dominansen och att det därför var bättre att överge sitt abortmotstånd för att åtminstone vinna inflytande på områden där det fanns en realistisk chans att kunna påverka. Men ett sådant argument förutsätter att ett fortsatt abortmotstånd inte påverkade opinionen i längden eller inte påverkade enskilda kvinnor och män att välja livet istället för abort. Med tanke på vad som står på spel (också enligt Alf Svenssons egna ord om människovärde och livets start vid befruktningen) så är det svårt att se hur påverkanskraften i andra frågor kan väga tyngre än det politiska fasthållandet av oföddas människovärde. För en politiker där etik och samvete har en så framträdande roll kan man också ifrågasätta om pragmatiska överväganden som dessa någonsin kan rättfärdiga att man överger den rättframma tolkningen av människovärdesprincipen.
Men kanske premiss två kan försvaras inte genom att väga abortfrågan mot ”den övriga politiken” utan genom att se ”den övriga politiken” som delvis ett medel för att senare få ett genomslag i abortfrågan. Man kan tänka sig följande resonemang: ”Om vi får gehör för vår övriga politik så har vi en chans att komma in i riksdagen och då har vi en chans att kunna påverka Sverige också när det gäller oföddas människovärde, och därför är det befogad, också utifrån abortfrågan själv, att nu tona ner abortfrågan för att senare kunna påverka desto mer”. Men ett sådant resonemang förutsätter att man inte tonar ner abortfrågan så mycket att man omöjligen kan återuppta den frågan senare. Tyvärr var det just det som tycks ha hänt.
Om en omsvängning bort från abortmotstånd dessutom utgör ett praktiskt förnekande av den människovärdesprincip som en stor del av den övriga politiken bygger på, så tycks en sådan omsvängning faktiskt äventyra också den övriga politiken – åtminstone på lång sikt. Detta äventyrande kan ta sig flera former. Det är ideologiskt svårt att framstå som trovärdig och konsekvent. Men det får också relationella och politiska följder på så sätt att kärnväljare och starkt abortkritiska KDS:are tappar hela eller delar av sitt förtroende för KDS. Personer hoppar av och kärnväljare blir mindre solidariska. Det är därför inte alls självklart att premiss 2 stämmer om man betraktar den långsiktigt.
Premiss 3 är självklar och okontroversiell. Men vad ska vi säga om slutsatsen? Som den nu är formulerad sägs det ingenting om vem som ska göra vad. Den säger bara att det är ett önskvärt tillstånd om abortfrågan upphörde att vara en stoppkloss för KDS övriga politik. Detta är rimligt eftersom det inte är KDS fel att deras övriga politik inte blev synlig. Det skulle snabbt förändrats om bara flera journalister ändrade sin attityd och började intressera sig för KDS övriga politik. Så slutsatsen rättfärdigar inte att ”vi i KDS måste se till att abortfrågan upphör vara en stoppkloss för vår övriga politik”.
Istället kanske man kunnat göra ett utspel där man sa något i stil med följande: ”Vi tänker inte aktivt kämpa mot fri abort. Vi accepterar nu det demokratiska beslutet om fri abort. Men långsiktigt kan vi inte ge upp vår tro på allas människovärde, även oföddas. Men nu ligger fokus på vår övriga politik.” Kanske det fanns något sätt att få fram sina andra frågor. Och även om så inte var fallet, tycks det rimligt att man hade en moralisk plikt att först pröva alla sådana andra vägar under en viss tid.
Personligen tror jag detta argument var det viktigaste skälet till omsvängningen trots att Alf Svensson inte uttryckligen nämner det. Och även om det inte var det viktigaste skälet för Alf Svensson personligen så är det rimligt att tro att detta argument (eller något liknande) spelade stor roll för att Svensson skulle lyckas få med sig resten av KDS i sin omsvängning i abortfrågan.

Avslutning
När man läser Alf Svensson skäl till hans omsvängning i abortfrågan är det svårt att hitta några robusta och hållbara argument. Han har talat om vikten att vara ”ödmjuk” och inlyssnande i abortfrågan. Han kallar sitt tidigare abortmotstånd som ”rätvinkligt”. Men man förstår inte om Svensson upphört att tro att en ny mänsklig individ blir till i och med befruktningen, eller att människovärdet inte längre gäller alla. Han tar inte avstånd från någon av de premisser som abortmotståndet bygger på. Istället pekar han på psykosociala problem, gränsdragningsproblem och vikten av att ta ett helhetsansvar där man stiftar lagar som är ”verklighetsförankrade”. Svenssons förklaringar ger ett intryck av att vara genomtänkta, omtänksamma och visa. En lite djupare analys visar dock att hållbara argument med någon form av logisk giltighet för Svenssons slutsats är svåra att hitta. Intrycket är därför att argumentationen är skenbar och att det främst handlar om retorik.

 

Av Mats Selander

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: