Om MRO:s Södertäljekampanj och Länstidningens intolerans

Jag är ordförande i MRO-Människorätt för ofödda. Nyligen genomförde vi en kampanj i Södertälje. (Se http://www.abortnej.se/nyheter/mros-lastbil-rullar-i-sodertalje/ ).
Som vanligt visade vi autentiska blider på abortens främsta offer – ofödda små människor. Och på detta reagerade den stora lokaltidningen Länstidningen. I en ledare med rubriken ”Intolerans på turné” (11 okt 2014) skriver man: ”Kvinnans rätt till ett eget och fritt val får aldrig kränkas. Inga extremister ska någonsin tillåtas frånta henne den rätten”.
Hela argumentationen utgår från att MRO:s abortkritik bygger på religiösa premisser. ”Etter värre blir det när den bibliska synen på att kvinnan är underlägsen mannen tar sig uttryck i att kvinnan inte själv får bestämma över sin kropp.” Här är en länk för den som vill läsa ledaren i sin helhet: http://lt.se/asikter/ledare/1.2673818-intolerans-pa-turne

Resten av artikeln går ut på att koppla ihop MRO med Kristna Värdepartiet och Sverigedemokraterna. Detta är bara den vanliga guilt by association-journalistiken som tyvärr är allt för vanlig. I ett tidigare blogginlägg ( http://www.abortnej.se/blogg/medlemmar-i-mros-styrelse-har-grundat-ett-nytt-parti/ ) har jag gjort klart att MRO och Kristna Värdepartiet är två olika organisationer. Och trots flera personkontakter mellan dessa organisationer upprätthålls en nödvändig och viktig rågång. Den som stöder MRO stöder därmed ingen annan organisation eller några andra värderingar än oföddas människovärde. MRO har ingen personkoppling till SD och vi har inte haft något samarbete eller någon som helst kontakt. Att det finns personer som lämnat SD för att ansluta sig till Kristna Värdepartiet är något som inte har med MRO att göra överhuvudtaget.

Utöver denna billiga ”sammankopplingsjournalistik” innehåller denna ledare, skriven av Tomas Karlsson, ett antal tankevurpor. Låt oss börja med rubriken: ”Intolerans på turné”. Att kritisera abort tolkas som intolerant. Budskapet på vår anti-abort-lastbil är ”Abort dödar små människor”. Tillsammans med den texten visar vi medicinskt korrekta bilder på abortens främsta offer – det ofödda barnet. Att abort dödar små människor är ett vetenskapligt faktum. Att en människas biologiska liv startar i och med en befruktning är svårt att säga emot. Att abort dödar detta människoliv är uppenbart. Är det ”intolerant” att kommunicera vetenskapliga och medicinska sanningar? Är vår tro på alla människors lika värde en intolerant övertygelse?

Problemet med Länstidningens toleransbegrepp är att tolerans likställs med ett liberalt åsiktspaket. Har man det är man tolerant nästan per definition. Har man det inte är man intolerant. Detta är ett farligt och i grunden intolerant toleransbegrepp eftersom det inte fostrar genuin tolerans. Verklig tolerans handlar om hur vi beter oss mot våra meningsmotståndare. Sann tolerans förutsätter en åsiktskonflikt. Tolerans existerar inte när alla är överens, för då behövs den inte. Tolerans måste innebära att man behandlar sina meningsmotståndare med respekt, att man tolkar dem rimligt och i möjligaste mån försöker gå in i meningsfull dialog. Alltså precis motsatsen mot vad Länstidningens ledare gör.

För det andra verkar denna ledarskribent helt ha fallit in i den abortliberala slagords-retoriken. ”Kvinnans rätt till ett eget och fritt val får aldrig kränkas”, skriver han. Men detta är en slogan utan djupare analys. Problemet är att ingen debattör i den svenska abortdebatten tror på ”kvinnans rätt till sin kropp” som en grundläggande och absolut rättighet. Alla accepterar begränsningar av kvinnans valfrihet och kroppsliga integritet. Tar man denna slogan om ”kvinnans rätt till sin kropp” på allvar och tillämpar den konsekvent innebär det att nuvarande svensk lagstiftning kränker varje gravid kvinna, eftersom fostret ges rätten till kvinnans kropp efter graviditetsvecka 22. Men kanske den liberala svenska abortlagen också är skriven av ”fanatiska fundamentalister” och ”extremister”? Här är analysen så grund att det inte ens når upp till fotknölarna.

Knappast någon tror på ”kvinnans rätt till sin kropp” när den tolkas som en absolut rättighet. Och alla tror på den som en relativ rättighet. Vi i MRO tror på kvinnans rätt till sin kropp så länge hon inte handlar så att hon skadar en annans kropp. Men det är ju precis det en abort gör! Vi drar alltså gränsen där vi alltid annars drar gränsen. Dina kroppsliga rättigheter begränsar mina kroppsliga rättigheter, och vice versa. Fostret har en egen kropp och den kroppsliga rätten till överlevnad övertrumfar självfallet den kroppsliga rätten till självbestämmande, i händelse av att de hamnar i konflikt. Det är inte konstigt. Så tänker vi alltid annars.

Att MRO:s kampanj bygger på religiösa förutsättningar stämmer inte heller. Såvida FN inte är en kristen kyrka, förstås. MRO utgår enbart från människovärdesprincipen som säger att varje människa har ett stort och inneboende värde i kraft av sin mänsklighet. Det är därför MRO är en religiöst och politiskt obunden organisation. Däremot är den överväldigande majoriteten av aktiva inom MRO också kristna. Ateister och muslimer har deltagit i våra demonstrationer, men de flesta är kristna – protestanter eller katoliker. Tron på människovärdet är en integrerad del av kristen tro, och en kristen världsbild ger särskild tyngd åt etiska resonemang. Detta kan bidra till att förklara varför kristna är i majoritet i MRO och till varför kristna ofta varit initiativtagare och pådrivare för människovärdet genom de 2000 år kristen tro funnits. Att det funnits människoföraktande krafter i kyrkans historia kan inte förnekas. Men dessa har verkat i strid med sin grundares uttryckliga lära (om att älska sina fiender och behandlar sin nästa som sig själv). Det är ändå den kristna människosynen och människokärleken som lagt grunden för mycket av det vi idag håller för självklart och som också finns uttryckt i FN:s mänskliga rättigheter. Men det betyder inte att kristen tro har monopol på människovärdet. Det är en allmänmänsklig insikt och inte en religiös dogm. Och det är på den insikten MRO:s kamp för oföddas värde vilar.

Ledarskribenter förväntas vara intellektuellt ärliga, insatta och djuplodande. Inget av ovanstående är hemligheter och Tomas Karlsson hade med lätthet kunnat gå i dialog med oss på ett meningsfullt sätt. Om han bara ville. Men uppenbarligen var han inte tolerant nog för det. Tråkigt, men ack så typiskt när man försöker försvara det oförsvarbara.

Mats Selander, ordförande för MRO-Människorätt för ofödda

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: