Designargumentet för Guds existens

Designargumentet för Guds existens

Detta är den första artikeln i en serie om argument för Guds existens. Vi börjar med det många menar är det starkaste vetenskapliga argumentet för Guds existens: designargumentet. Det finns flera versioner av detta argument, men alla utgår de från något som verkligen tycks vara designat (exempelvis DNA-information eller universums finjustering) och där av sluter man sig till att detta bäst förklaras av verklig design. Här ska vi titta närmare på designargumentet utifrån universums finjustering.

Astrofysiker har upptäckt att vårt livstillåtande universum bildligt talat balanserar på en knivsegg av osannolikheter. Vårt universum är så enormt finstämt och välanpassat för att kunna innehålla liv att slumpen för detta enligt astrofysikern Donald Page är 1 chans på 10 10 (124) För den matematiskt obevandrade innebär detta alltså en chans på 1010 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000  000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000. De små nollorna står alltså för antalet stora nollor som ska följa efter den stora 10:an. Jämför det med exempelvis antalet subatomära partiklar i universum som är 1080.  Om alla sådana partiklar vore lotter, och det bara fanns en vinstlott, så skulle chansen att du valde rätt (vinst)partikel vara astronomiskt många gånger större än att ett livstillåtande universum existerade.

Forskaren Roger Penrose har kommit fram till en liknande siffra. Enligt honom är chansen för att Big Bang ska leda fram till den enorma ordning vårt universum uppvisar 1 på 1010 (123). Detta utesluter definitivt slump som en godtagbar förklaring.

Kanske någon tror att naturlagar kan ha skapat universum. Problemet med det förslaget är att alla naturlagar vi känner till bygger på det universum som började existera i ”begynnelsen”. Det tycks alltså inte finnas några naturlagar oberoende av naturen. Det är också svårt att förstå hur naturlagar skulle kunna åstadkomma något. De är ju beskrivningar av hur universum fungerar. Men beskrivningar kan ju inte skapa något. Naturlag tycks därför inte vara någon bra förklaring till universums uppkomst eller designlikhet. Och skulle naturlagar existera utan natur tycks de faktiskt förutsätta någon intelligens som tänker dem och skapar i enlighet med dem. Naturlagar kan därför inte ses som en ersättning för en skapare.

Men om varken slump eller naturlag kan förklara universums designlikhet så återstår bara design som förklaring. Och design är i detta fall en mycket god förklaring i sig. Utifrån mänsklig erfarenhet är det just intelligenser som kan välja sådant som matchar ett mönster (i detta fall ett livstillåtande universum) och som är fantastiskt osannolikt enbart utifrån slump.

Om denna otroliga finjustering säger den före detta agnostiske fysikern Paul Davies: ”Genom mitt vetenskapliga arbete har jag allt starkare blivit övertygad om att vårt fysiska universum är ihopsatt med en sådan förbluffande sinnrikhet att jag inte kan acceptera det som blott ett givet faktum”. Fred Hoyle, en av världens mest kända astronomer, säger: ”En tolkning av fakta byggd på sunda förnuftet ger vid handen att ett superintellekt har trixat med fysiken (monkeyed with physics).” Robert Jastrow, som varit chef för NASA’s Goddard Institute of Space Studies, har kallat detta det starkaste bevis för Gud som någonsin kommit från vetenskapen.”

Hur svarar då ateister på detta argument? Det viktigaste ateistiska motdraget är teorin om multiversum. Tanken är att det kan existera ett närmast oändligt antal parallella universum och då är det ju inte så konstigt om några av dem framstår som finjusterade för liv, och att det slumpar sig så att liv utvecklar sig i ett sådant universum. Och att vi finns i ett sådant är ju inte särskilt förvånande eftersom vi inte skulle kunna börja existera i något annat universum.

Men om denna multiversumteori skriver kosmologen George Ellis: ”Det är varken bevisat eller går att bevisa vetenskapligt att multiversum existerar. Tanken grundar sig snarare på filosofi än på vetenskap.”

Ett stort problem med seriösa multiversumhypoteser är att de måste innehålla någon sorts fysisk mekanism som skapar de många universumen, och att alla modeller av sådana mekanismer visar sig i sin tur kräva finjustering. Filosofen Robin Collins menar att, precis som en brödmaskin måste vara designad i fråga om ingredienser, struktur och brödprogram, så behövs en designer för att producera en ’multiversummaskin’. Multiversumhypotesen löser alltså inte det som den är avsedd för att lösa, utan förflyttar bara designlikheten en nivå.

Gudshypotesen utgör därför en bättre förklaring än multiversumhypotesen. Guds existens kan dessutom förklara varför det finns medvetanden – därom säger multiversumhypotesen ingenting. Detsamma gäller objektiv moral. Guds existens och natur blir grunden för moralens giltighet. Ett multiversum utgör ingen som helst grund för moral. Om vi därtill lägger människans existentiella längtan, religiösa upplevelser och påstådda mirakler som Jesu helanden och uppståndelse, så ser man hur gudshypotesen har ett mycket större förklaringsvärde än multiversumhypotesen. Och man bör alltid välja den hypotes som kan förklara mest och bäst. I det avseendet tycks gudshypotesen överlägsen multiversumteorin.

Mats Selander

Lärare CredoAkademin, MA i Religionsfilosofi och etik från Talbot School of Theology, Biola University, Los Angeles.

 

Eftertext (som ej publicerats i Världen Idag):

I en så här kort artikel finns det inte plats att både ge en vettig översikt och fördjupa sig i den filosofiska diskussionen. Men här följer lite tankar jag gärna haft med om jag fått mer utrymme.

Den viktigaste diskussionen angående designargumentet utifrån universums finjustering ligger i frågan om huruvida någon multiversumteori är ett bättre alternativ än gudomlig design. Här finns mycket mer att säga, men jag har två reflektioner:

(1) Multiversum-förespråkaren har bevisbördan: Den mest omedelbara slutsatsen av universums designlikhet borde väl ändå vara design? Om något tycks vara fallet så bör vi utfå från att det också är fallet, tills dess motsatsen är bevisad. Detta förhållningssätt tycks helt klart vara vad förnuftet förespråkar. Universum (och även livets självt med dess DNA-kod) tycks sannerligen vara orsakad av design. Det är den enda orsak vi känner till som kan skapa denna typ av mönster och som vi har direkt empirisk kännedom om. Det verkar alltså överväldigande förnuftigt att dra en design-slutsats, åtminstone fram tills dess att vi har en förklaring som i tillräcklig grad motbevisat design.

(2) Multiversum-förespråkaren är dogmatisk: Några ord av Ulf Danielsson (ateist och en av Sveriges duktigaste fysiker) får illustrera detta. I en debatt med John Lennox (där även Stefan Gustavsson och Christer Sturmark deltog) säger Danielsson, med anledning av designargumentet, att han ”föredrar gåtan framför Gud” (”I prefer the riddle” som jag kommer ihåg att han sa). Detta är intressant! Som vetenskapsman borde han föredra den hypotes som åtminstone har störst förklaringsvärde (som förklarar bäst) och störst förklaringsomfång (som förklarar mest). Lennox poäng var att gudshypotesen förklarar designlikheten bäst och dessutom förklarar sådant som multiversumteorin inte ens kan beröra (som att ett eller flera universum ens finns, att det finns medvetanden, att det finns moral, att det finns religiösa erfarenheter). Varje vetenskapligt sinnad person bör accepterar den hypotes som förklarar bäst och mest, även om den inte faller en i smaken på ett rent personligt plan. Men Danielsson föredrar ”gåtan”. Är det inte bättre att åtminstone tentativt acceptera den för tillfället klart bästa hypotesen framför ”gåtan”? Detta är för mig en klar indikation att där ligger en dogmatism i botten.

Detta är inte ovanligt hos ateister. Även Sturmark har sagt att han inte vill tro på Gud även om Gud finns. Thomas Nagel har sagt samma sak. Det är åtminstone ärligt. Men man undrar varför man inte vill följa argumenten och ”bevisen” dit de leder en, om man samtidigt berömmer sig av att vara ”förnuftig”. Det är obegripligt för mig.

/Mats Selander

 

 

 

Annonser

Etiketter: , , ,

5 svar to “Designargumentet för Guds existens”

  1. Christian Says:

    Mats,

    Om du nu menar att du faktiskt kan förklara (t ex) universums uppkomst med hjälp av din designhypotes — hur ser då den här förklaringen ut? När, var och hur konstruerades universum och varför ser det ut som det gör? Hur går man egentligen till väga när man designer ett universum?

    Hur ser dina förklaringar ut här, rent konkret?

  2. matsselander Says:

    Hej Christian, jag tror det ligger i designhypotesens natur att sådana frågor är svåra att svara på. Jag tror design är grundläggande och svårligen kan analyseras i termer av mer djupgående termer. Det är grundläggande på liknande sätt som ”fysisk energi” är grundläggande. Man kan t.ex.fråga sig ”hur gör solen när det sänder ut sina ljusstrålar?” Det går att svara på den frågan genom att beskriva en fysikalisk process. Men till sist kommer man till en stoppunkt av slaget ”fysisk energi beter sig bara så”. Jag tror att designförklaringar når den grunden mycket snabbare, men det gör dem inte principiellt ogiltiga. Vi har erfarenhet av intelligenta orsaker och vi kan tillförlitligt känna igen de mönster som bäst förklaras av intelligenta orsaker. Ditt sätt att fråga får mig att tro att du endast godkänner vissa förklaringar, förslagsvis naturvetenskapliga förklaringar. Jag tror dessutom på agentförklaringar och jag tror det finns förklaringar inom filosofin som inte kan beläggas naturvetenskapligt men som är väldigt förnuftiga.
    Så i korthet: Nej jag har inga sådana förklaringar? Är det ett problem? Om ja, i så fall varför?

  3. Christian Says:

    Mats,

    Den som vill göra anspråk på att kunna förklara universums uppkomst får naturligtvis också ta och ställa upp en modell som beskriver och förklara vad som faktiskt hände. Man kan inte bara använda ordet ”design” och sedan rycka på axlarna om någon undrar när, var eller hur denna design implementerats. Det är inget svar på frågan om universums uppkomst. På samma sätt är det beskaffat med livets och medvetandets uppkomst. Det krävs substantiella förklaringar här, Mats — inte bara kryptiska hänvisningar till en okänd designer som någon gång, gjort någonting, någonstans, på något sätt, av någon anledning. Det säger oss ingenting om hur dessa företeelser faktiskt uppstod.

  4. Christian Says:

    Mats,

    Apropå designargument: Vad hände egentligen med den här intelligent designrörelsen? Är den helt och hållet död idag, eller gör man fortfarande någon form av försök att lansera ID som ett seriöst vetenskapligt projekt?

  5. matsselander Says:

    Det handlar mycket om hur man ser på begreppet ”förklaring”. Det tycks mig som att du Christian menar att en förklaring måste vara en naturvetenskaplig förklaring för att räknas. Designargumentet är ett försök att visa att en agent-förklaring är den bästa förklaringen till universums designlikhet (eller vad det är för designlikhet man utgår ifrån). Att detta skulle vara en tom förklaring, utan innehåll, bara för att man inte kan svara på en rad följdfrågor, tar inte bort den förklaringskraft som en designförklaring har. Vi kan ta SETI-forskning som en illustration. Skulle vi upptäcka informationsbärande signaler som kommer från yttre rymden så skulle den bästa förklaringen av dessa vara att de kommer från intelligent liv. Och detta gäller även om vi saknar svar på en rad följdfrågor. Vad för sorts liv är dessa utomjordingar? Är det fysiskt liv? Var bor de? Hur gör de för att skicka dessa signaler? Vilka är de? Att påstå att en ”UFO-förklaring” är tom på innehåll bara för att man inte lyckats identifiera dessa utomjordingar eller lyckas svara på dessa följdfrågor, tycks mig klart motiverad av en överdriven skepsis.

    Angående ID-rörelsen så fortgår den, men mitt intryck är att man satsar mer på att producera forskning som inte har etiketten ”ID”, men som banar väg för ett sådant perspektiv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: