Förnuftsargumentet för Guds existens

I dagens kulturklimat – utanför såväl som innanför kyrkväggarna – tas det ofta för givet att tro och förnuft befinner sig i någon sorts konflikt. Därför kan förnuftsargumentet (”the argument from reason”) för Guds existens uppfattas som en aning förvånande. Det utgår nämligen från förnuftets giltighet och sluter sig till att det därför måste finnas ett evigt förnuft som skapat oss människor och den begripliga värld vi befinner oss i.

Den kanske kändaste förespråkaren för detta argument är C.S. Lewis som i sin bok ”Mirakel” skrev:  ”Om det inte finns något utöver naturen, måste ju logiken ha kommit till genom en historisk process. Och naturalisten tror naturligtvis inte att denna process skapades för att åstadkomma ett mentalt beteende som kan finna sanningen. Det finns ju ingen skapare, och innan där fanns tänkare så fanns ju faktiskt inget sant eller falskt ” (sid 24).

Lewis menar alltså att vi inte har några skäl att lita på vårt förnuft om det kommit till genom en historisk (evolutions)process som inte haft logik, förnuftighet och sanning i sikte. Om evolutionen är en rent naturlig process utan någon som helst intelligent styrning och därtill delvis styrd av slumpmässiga mutationer, ja då har vi inga skäl att tro att våra hjärnor är gjorda för att genuint förstå tillvaron. Kanske våra hjärnor på ett sant sätt kan förstå sådant som rör farliga djur och ätbara frukter, och hur man ska bete sig för att få avkomma, eftersom sådan förståelse har direkt bäring på vår överlevnadsförmåga. Men inte ens detta är säkert eftersom det finns logiskt möjliga sätt varpå vi kan vara systematiskt lurade och ändå lyckas överleva hyfsat väl. Men helt säkert är vår hjärna inte gjord för att förstå sådant som inte har med vår direkta överlevnad att göra som till exempel vetenskapliga teorier om hur stjärnor föds och dör, eller teorier om elektroner, eller om vad som orsakade Romarrikets fall, eller huruvida allt liv utvecklats genom evolution. Om Darwin har rätt är våra hjärnor, ögon, öron och nervsystemet inte gjort för att vi ska förstå något över huvud taget, allra minst vetenskapliga teorier, vilket förstås drabbar evolutionsteorin själv. Om den stämmer har vi alltså inga skäl att tro på den!

Men detta gäller inte den gudstroende. Lewis igen: ”[D]en kristne är inte bunden av åsikten att logiken är en jämförelsevis färsk utveckling som skett genom en urvalsprocess som endast kan välja det biologiskt nyttiga. För honom är logiken – Guds logik – äldre än naturen, och ur den kommer naturens ordning, genom vilken vi får lära känna den. För honom blir människohjärnan i insiktsstunden upplyst av den gudomliga logiken.” (Mirakel sid 28).

Om Gud finns så är logik och förnuftighet grundläggande och eviga storheter i tillvaron. Gud skapade världen i enlighet med sitt förnuft. Och eftersom människan skapades till Guds avbild har hon förmågan att använda sitt begränsade förnuft till att förstå den förnuftigt skapade världen. Detta ger en livsåskådningsmässig grund för den naturliga tillit vi har till förnuft och logik – en tillit ateister tar för given och ofta tror sig ha monopol på (åtminstone i relation till oss gudstroende).

Problemet för naturalisten är att hon inte ser förnuftighet och logik som något som ingår i tillvarons grund utan snarare är senkomna produkter av en utvecklingsprocess som inte varit styrd av förnuft och logik. Detta skapar en hel rad problem för naturalisten. Den kristne filosofen Victor Reppert har i sin bok C.S. Lewis Dangerous idea (IVP, 2003) identifierat sex versioner av detta argument. De har alla att göra med någon aspekt av vårt förnuftsliv som inte går att förklara utifrån naturalismen men som kan ges en grund utifrån gudstro.

Det första Reppert tar upp är intentionalitet som är den märkliga förmåga våra tankar har att handla om något. Det är tankarnas riktadhet eller ”om-het”. Intentionalitet är notoriskt svår att reducera till fysisk och kemi. Det är omöjligt att ens förstå vad det skulle betyda att ”dessa atomer handlar om dessa andra atomer”.

Detsamma gäller sanning. Fakta är en sak, sanning en annan. En tanke är sann när den överensstämmer med fakta. Men då förutsätter sanning att det finns någon som tänker. Och om människans tänkande utvecklats i en evolutionsprocess som inte haft sanna tankar som mål, ja då har vi heller inga skäl att lita på våra tankars sanningsinnehåll på det sätt vi gör.

På samma sätt menar Reppert att mentala orsaks-och-verkan-samband, logikens lagar samt förnuftets enhet och tillförlitlighet inte kan förklaras naturalistiskt. Förnuftet har alltså flera grundläggande aspekter som blir obegripliga om naturalismen är sann.

Men hur är detta ett argument för Guds existens? Argumentet är ju främst ett argument mot naturalism? Det stämmer, men det blir i motsvarande grad ett argument för en religiös världsbild som gör förnuft och logik grundläggande. Och för många är det i praktiken så att slaget står mellan naturalism och kristen tro, och i den diskussionen blir detta ett starkt argument för gudstro.

Mats Selander, medarbetare i Apologia.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: