Tre viktiga frågor om abort

Jag skriver kontinuerligt om abortfrågan på Facebook. Här publicerar jag tre sådana inlägg som jag tror kan vara av intresse. Jag besvarar tre frågor.

  1. När börjar mänskligt liv vetenskapligt sett? Vilka möjliga gränsdragningar finns?
  2. Även om abort vanligtvis inte är ett ”etiskt dilemma” så blir det väl ett etiskt dilemma när liv står mot liv?
  3. Är inte uppfattningen att livet börjar vid befruktningen en ”religiös uppfattning”?

 

Fråga 1: När börjar mänskligt liv vetenskapligt sett? Vilka möjliga gränsdragningar finns?

Den vetenskapliga frågan om när ett mänskligt liv börjar är förstås viktig om man menar att en människa har värde enbart i kraft av att hon är människa. Låt mig gå igenom några av de vanligaste gränsdragningar som diskuterats.

(1) Befruktningen: I det ögonblick den första spermien träffar det obefruktade ägget, stänger sig ägget för ytterligare spermier. Det tar ca 24 timmar för spermiens DNA att smälta samman med äggets DNA. Detta skulle man kunna betrakta som en gråzon. Men när den processen är färdig, har vi en ny och hel organism av arten Homo Sapiens. Det är biologiskt otvivelaktigt. Man skulle kunna säga att vi bör ta det säkra före det osäkra och betrakta en sådan entitet som en människa från och med det ögonblick spermien träffar ägget. Då sker ju den första interaktionen mellan dem, och vi har en ny biologisk enhet. Allt som sker från det ögonblicken är en intern utveckling inom det befruktade ägget, och inte en utveckling som ”prackas på” utifrån (om du förstår vad jag menar med det). Denna interna utveckling är ett tydligt bevis för att vi har en ny egen biologisk entitet, som dessutom tillhör arten Homo Sapiens. Detta borde i mina ögon vara helt tillräckligt för att vi ska betrakta detta som en människa.

(2) Differentiering: somliga motsätter sig befruktningen som gräns och menar att eftersom differentieringen ännu inte skett, så finns där inte en individuell människa än. Under dag 4-5 efter befruktningen sker differentieringen mellan de celler som kommer utveckla embryot och de celler som blir moderkakan och fosterhinnan.

(3) Twinning: En del tycker inte att differentiering av celler räcker för att vi ska säga att här finns en människa, pga att ”twinnig” kan ske dvs uppkomsten av enäggstvillingar. Man menar då att det är oklart huruvida det finns EN mänsklig individ (det kan ju bli två eller ännu fler), och att det därför inte finns någon individ alls där. Twinning kan ske fram till 14 dagar efter befruktningen. I mina ögon är detta ett överkrav. Det räcker med att vi har övertygelsen att ”här finns minst en människa” för att vi ska tillämpa människovärdet. För den moraliska slutsatsen behöver vi inte kunna reda ut de metafysiska frågorna om hur twinning relaterar till kropp/själ-problemet.

(4) Implantation: Ytterligare en gräns som kan tänkas vara av intresse är implantationen (som sker mellan dag 6-12). Det är när det befruktade ägget (eller blastocysten) fäster sig i livmoderväggen. Det är implantationen som gör kvinnokroppen gravid. Innan den skett kallas det för en kemisk graviditet, och den kvinnliga kroppen har fram tills dess ingen kontakt med det befruktade ägget. En intressant tanke utifrån detta: Att fostret börjar sitt liv utan att vara kopplad till kvinnans kropp är ju faktiskt ett biologiskt bevis på att fostret inte är en del av kvinnans kropp. Ihopkopplingen är således ”tillfällig” och börjar med implantationen och slutar med att någon (pappan) klipper navelsträngen (fast å andra sidan sitter ju navelsträngen fast i moderkakan som tekniskt sett inte heller är en del av kvinnans kropp, utan snarare än del av fostret – det är alltså moderkakans kopplingar till kvinnans kropp som gör fostret ”till en del av kvinnans kropp”. Hur som helst så har jag svårt att se implantationen som en tydlig eller relevant moralisk gräns. Implantationen är ju en relationell sak, men människovärdet hänger inte på vilka relationer man har, utan VAD man är

(5) Kvickningen: kallas kvinnans första upplevelse av fosterrörelser (som vanligen sker mellan vecka 13-16). Denna gräns hade kanske större tyngd förr i tiden då man inte genom modern teknik kunde se vad som hände i livmodern. I mina ögon är det svårt att se hur kvickningen kan ha någon som helst moralisk tyngd.

(6) Livsduglighet utanför livmodern: Denna gräns har kommit att bli den gräns som svensk lagstiftning valt som den avgörande gränsen för om människovärdet ska tillämpas eller inte. Detta är en flytande gräns eftersom den ändras av den tekniska utveckligen inom neonatalvården. Ett barn som föddes för tidigt på 50-talet (eller som föds för tidigt i Kenya) skulle inte ha någon rimlig överlevnadschans om det inte var cirka 30 veckor gammalt. Men idag kan vi rädda ofödda barn ner till vecka 22-23. Det skapar den absurda situationen att ett ofött barn på 24 veckor i Sverige har människovärde, men ett lika gammalt ofött barn i Kenya saknar människovärde. I mina ögon är detta att sätta vagnen före hästen. Det är inte medicinsk teknik som avgör VAD NÅGOT ÄR. I båda fallen är det två små människor som är precis lika utvecklade – och enligt människovärdesprincipen är de lika värdefulla som varje annan människa. Det finns mycket att säga om livsduglighetskriteriet. Här kommer några ytterligare punkter i form av retoriska frågor: (a) Om någon inte är livsduglig betyder det att man aktivt får avsluta den personens liv? (b) Om någon är livsduglig i sin rätta miljö, får man etiskt sett förflytta personen till en miljö där personen inte längre är livsduglig, och sedan rättfärdiga detta förflyttande med att personen inte var livsduglig i den nya miljön? (c) Brukar inte större behov innebära starkare eller flera rättigheter (inte svagare eller färre rättigheter)? (d)Är det rimligt att man inte får ”avhysa” fostret när det faktiskt kan överleva på egen maskin, men rätt att avhysa fostret när vi vet att det kommer dö till följd av denna avhysning? (Kvinnans kroppsliga rätt att avhysa fostret borde väl vara ännu starkare när fostret faktiskt kan överleva utan henne? Men så är det inte enligt svensk lagstiftning). I mina ögon är livsduglighetskriteriet inte en seriös etisk gräns, utan en helt pragmatiskt, politiskt motiverad gräns. Den tar ingen som helst hänsyn till den mest grundläggande frågan av dem alla: VAD DÖDAS GENOM EN ABORT?

Slutsats:
Av de gränser jag här gått igenom (lite skissartat) är befruktningen den enda gräns som är en tydlig biologisk gräns. Och frågan om människovärde är så pass viktig att den bör följa de tydlig gränser som vetenskapen pekar på. Alla andra gränser är gråzåons-gränser. Jag kan förvisso ha viss förståelse för differentierings-gränsen och twinning-gränsen. De har en viss intuitiv begriplighet. Men båda dessa är otydligare och vagare än befruktningen. Dessutom ligger båda dessa gränser innan de tidigaste aborterna sker. Därför har de ingen relevans när det gäller abortfrågan. De har relevans för hur man ser på dagen-efter-piller, men inte för abortfrågan.

Mats Selander ordf MRO-Människorätt för ofödda

 

Fråga 2: Även om abort vanligtvis inte är ett ”etiskt dilemma” så blir det väl ett etiskt dilemma när liv står mot liv?

Angående abort som etiskt dilemma så fick jag frågan om hur man bör tänka när kvinnans liv står mot barnets. En sådan situation bör väl ändå beskrivas som ”ett etiskt dilemma”. Så här svarade jag:

”Du har rätt i att detta är den situation där en abort verkligen blir ett etiskt dilemma rent teoretiskt. Men i praktiken är bilden ofta en annan. Jag skulle vilja säga fyra saker om detta (1) Det är mycket sällan – ja vissa läkare säger till och med aldrig – som en abort kan rädda en kvinnas liv. Om hennes kropp är illa däran, så är ett invasivt ingrepp som abort, snarare något som riskerar att försämra hennes hälsa. (2) Däremot kan det uppkomma situationer där kvinnan kan behöva en behandling som säkerligen eller förmodligen dödar det ofödda barnet. Hon kan ha en aggressiv form av cancer, och cancermedicinen kommer med största sannolikhet döda barnet. Detta är ett etiskt dilemma, men det involverar ingen abort. (3) Eller så har det befruktade ägget implanterats i äggledaren och det ofödda barnet kommer då med 100% säkerhet att dö, och kvinnan riskerar att förblöda när embryot blir tillräckligt stort. Då gör man ett ingrepp och opererar bort den lilla del av äggledaren där embryot sitter. Inte heller detta kallas för en abort. (4) Denna typ av situationer blir bara dilemman om kvinnans liv står mot barnets. Men det är nog mer typiskt att kvinnans och barnets liv står mot enbart barnets liv. Alltså att dilemmat handlar om ”ska vi låta två dö eller ska vi göra ett ingrepp för att åtminstone rädda en människa dvs kvinnan). Min poäng är således: Inte nog med att denna typ av situationer är ovanliga. Oftast är det inte ens fråga om abort, och många gånger så är det inga svåra etiska dilemman som ligger bakom valet att göra en operation som man vet avslutar det ofödda barnets liv. Det är sällan ”liv mot liv”. Men det utesluter inte att det kan finnas situationer som kan beskrivas som genuina etiska dilemman, där kvinnans liv står mot det ofödda barnets – cancerbehandling av en gravid kvinna är väl det jag tycker kommer närmast ett sådant dilemma.

/Mats Selander”

 

Fråga 3: Är inte uppfattningen att livet börjar vid befruktningen en ”religiös uppfattning”?

Nej!

Ett ”bevis” för detta är att ateister och abortliberaler som Tännsjö och Singer håller med om att abort dödar en människa. I en tråd om abort skriver jag följande om detta:

Det är inte främst en religiös uppfattning att det liv som blir till i och med en befruktning (av ett mänskligt ägg och en mänsklig spermie) är ett mänskligt liv. Det är främst en vetenskapligt grundad uppfattning (som förvisso kanrimma väl med vad någon religion säger). Men auktoriteten i uppfattningen ligger inte i någon religion, utan i vetenskapen.

Så här skrev Torbjörn Tännsjö nyligen i DN. Han är filosofiprofessor, ateist och abortförsvarare: ”I vart fall bör embryot betraktas som en mänsklig varelse (en person, som det numera ibland uttrycks), allt ifrån konceptionsögonblicket. Detta är vad påven nu anser. Har han fel i detta?
Det är en besvärlig metafysisk fråga när det mänskliga livet börjar, men jag är böjd att ge påven rätt på den här punkten. Jag som skriver denna artikel har varit ett just befruktat ägg, ett foster, ett litet barn, en medelålders man och är nu en emeriterad rabulist. Från befruktningsögonblicket förelåg det mänskliga och unika genom som, tillsammans med den miljö jag vistats i, format mig successivt till den jag just nu är. Jag har däremot aldrig varit vare sig ett ägg eller en spermie. Ägget och spermien jag utgått ifrån är material, som gick förlorat i processen då jag blev till. Jag själv lever vidare. Många (men inte alla) filosofer skulle ge påven och mig rätt på den här punkten. Låt oss alltså inte ifrågasätta den.”

Peter Singer (som kan beskrivas som den engelsktalande versionen av Torbjörn Tännsjö) är av samma uppfattning. I sin bok Praktisk etik håller Singer med om premissen att ”Ett mänskligt foster är en oskyldig mänsklig varelse”. Han anser att både mänskliga foster och nyfödda spädbarn hamnar i samma kategori. De är människor men har inte självmedvetande och är därmed inte ”personer”. Därmed har de lägre värde och omfattas inte av förbudet mot att döda.

Om nu ateistiska och abortliberala filosofer som Tännsjö och Singer håller med om att en abort dödar en människa, hur kan man då kalla detta för en ”religiös uppfattning”? Anledningen till varför Tännsjö och Singer säger detta har enbart med vetenskap att göra, inget annat.

/Mats Selander

 

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: